Åtta månader var hon då vi fick höra hennes första ord, och sedan dess har hon lärt sig prata otroligt bra. Men framförallt har hon lärt sig att sätta ord på sina känslor (inte alla självklart, och inte till hundra procent), och när nu lillebror har kommit till världen har man fått höra ett och annat.
Det har varit en enorm känslomässig bergochdalbana för henne sedan John föddes och ibland kan hon helt plötsligt bli jätteledsen. Då har hon ibland sagt "lägg ner lillebror och bara va med mig".
Breaks my heart, då vi verkligen försöker vårt bästa att göra båda nöjda, men ändå kan det bli precis tvärtom. Och just när det handlar om närhet så vill man inte uttrycka sig dåligt och som i hennes huvud kan bli jättefel.
Så det gäller att säga "rätt" saker efter hon uttryckt sig så.
När jag är hemma själv med dem så brukar jag lägga ned John så fort han verkar nöjd eller sovandes (han är i övrigt en nöjd pojke, men vill sällan vara själv längre än en liten stund och har väldigt att svårt att somna själv) och sekunden efter jag lagt ned honom säger hon alltid "busa med mig!"
Med henne är det alltid 120 knyck och för henne är bus-stunden väldigt viktig. Man skrattar och leker, men det är så mycket närhet och 100% riktad och ärlig uppmärksamhet.
Därför känner jag att jag måste leka med henne medan jag samtidigt hänger tvätt, lagar mat och tröstar John.
Shit. Nu överlever man bara.
Sen, om några år, kommer man nog fundera - hur fixade man det?!
Hur sött är inte det här då!
Hon är verkligen pappas tjej, och lillebror älskar hon över allt annat.
På min telefon hittade jag ett album över favoriter, där hon lagt till henne, pappa och lillebror
Asså har hon tagit fram ett kort som legat i vardagsrummet och fotat det och sedan lagt bland favoriterna 💕
Jo man har händerna full oftast. Bra att bli lite påmind i de här inlägget. Här tillbringas mkt tid åxå med bebis. Tur att dom större finner sig i det. Men samvete knakar ändå. Då dom ofta får vänta då man inte har tid att just kolla på teckningen hjälpa till med kläder mm. Försöker åxå bli bättre. Men som sagt så är dom större å förstår vänta å att lillebror behöver hjälp just nu. De är ju himla tur att deras pappa finns i livet för dom just då. Sen får man tänka att dom älskar ju sitt syskon ändå. Men de är nog en rejäl omställning för dom att få ett syskon.
SvaraRadera