För snart ett år sedan väntade vi på svar från byggarna och efter deras offert skulle jag få outa att vi kan få bo kvar och att vi skulle bygga ut vårt lilla hus. Men efter det har det hunnit hända så mycket och ändå så lite, så nu står vi fortfarande här, helt lost.
Det här huset köpte vi tillsammans. Det är vårt första hus och här har det hänt mycket.
Störst av allt är ju att vi blivit en familj i detta hus.
Först hund, sedan katter, sedan två barn.
Det gör att bandet till denna plats, Åbyn, är så oroligt stark.
Huset i sig älskar vi också, men mest platsen.
Vår största önskan har varit att få bo kvar, på just den här platsen.
Men så kom aldrig den där offerten och så mycket har skötts så dåligt.
Vill inte dra upp allt här, men vi känner oss förnedrade och fruktansvärt besvikna.
Ingen lokal byggfirma verkar vilja hjälpa oss och vi börjar inse, av några anledningar, att vi kanske inte kommer att bo kvar. Det gör mig självklart OERHÖRT ledsen, vi älskar ju just denna plats.
Men så tänker jag också, att det kanske är dags att vända blad. Det är trots allt ett nytt kapitel nu, och vem vet.. vi kanske hittar ett annat ställe att älska lika mycket
Så kände jag med Sjöbotten, vi blev ju en familj där och så mycket glädje och sorg fanns där
SvaraRaderaSå många minnen
Men minnen följer med hjärtat, familjen finns oavsett plats och det kan bli mycket bättre
Men det är vemodigt, jag känner igen mig i så mycket av det du skriver
Får helt enkelt tänka så, att så länge familjen följer med. Minnerna följer ju också med 💕
RaderaTack för det!