I lived

Nu börjar jag äntligen se slutet av detta magont! Jag hoppas i alla fall verkligen det, att det snart är över.

Slutade som sagt helt med mjölkproteinet så fort jag förstod att han var mer grinig än vad en bebis ska vara, om det går säga så..

Men han hade också mycket slem i just munnen, utslag runt rumpa/mage/ansikte, kom aldrig till ro efter han somnat.. 

Han hade också lite blod i avföringen, och då kände jag att nu måste det ske en förändring. Går inte bara säga att han har kolik och inte göra något.

Det sägs visst att det tar ca två veckor för mjölkproteinet att ta sig ur hans system och denna vecka har varit helt annars.

Ikväll har vi till exempel legat i soffan och tittat på varann i nästan 60 minuter. Det är alltså första gången vi kunnat göra det, på sex veckor...

Jag känner att jag vill säga tack hela tiden.

Känner mig tacksam för det lilla, särskilt nu när man under flera veckor känt ren hopplöshet.

Tommy är nu också föräldraledig på fredagar och det tackar vi också för!

TACK!