Two bare feet

Igår hade jag Allis på förskolan för första ggn på fem veckor.

Hon var jättenöjd och ville inte hem när jag kom och hämta henne.

Men så kom stressen.. 

Efter lämningen åkte jag hem direkt för att försöka få sova med John och få lite mer energi. 

När vi sedan vaknade var det i princip dags att hämta Allis.

Jag hade alltså bara sovit under tiden hon var borta.

Ingen träning, inget bortplock av disk som står i enorma högar jämt, ingen promenad i den friska luften då till och med solen tittade fram!

Ångest över det framförallt, att jag inte ens tog mig ut.

Jag vet att jag bör vila när jag kan, för att i princip överleva (ja, så känns det med hans kolik/magproblem, min sömnbrist och en tvååring vars humör svänger i alla riktningar) 

Men jag blir BARA stressad och på dåligt humör av någon konstig anledning. 

Stressen då kanske..?

Så glad ändå att vi får chansen att mysa och bonda lite till ❤️

 

Mitt nya armband registrerar sömnen. Men detta visste jag ju redan, sönnen är typ obefintlig!