och idag kom beviset - första tanden!
Känns jättekul faktiskt, även om jag vet att det saknas oerhört många tänder och med det i huvudet vet jag också att grinigheten och tårarna som ibland vara i timmar, kommer tillbaka.
Men min lilla tjej börjar bli stor!
Hon kryper inte och vänder inte på sig, men hon vet exakt hur man ska ta stegen när man håller i henne i händerna. Hon gillar att stå och klarar att stå själv ett tag om hon får hålla i sig.
Shit!
7 månader är tösen och jag förstår att utveckligen härifrån bara går snabbare och snabbare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar