Därför hatar jag att jag ogillar min kropp just nu. Jag gick inte upp mycket alls under graviditeten och jag "fick behålla" mina muskler rätt länge. Men direkt efter förlossningen försvann typ allt och vägen tillbaka är svårare än jag trodde!
Väger mindre än då jag blev gravid men det är allt som bara hänger som jag ogillar och just att jag inte fått tillbaka mina muskler. Tränar ju självklart och det började jag med när hon bara var någon vecka. Träning som är mild och tänkt att börja med några veckor efter förlossning. Knipövningar, bålstabilitet och balans.
Efter att hon sovit dåligt, alltså att jag inte heller sovit, åt jag väldigt dåligt under några månader och nu får jag helt enkelt ångra mig bittert.
Är inte van att ha sådana tankar om min kropp. Å andra sidan är jag van en vältränad kropp. Inte särskilt smal men muskler och ork hade jag. Nu är det andra bullar.
Jag är evigt tacksam över att hon legat i min mage, att just jag fick bära henne. Det är också därför jag mår dåligt över att jag inte gillar min kropp längre och att jag känner stress över att komma i form igen. Känner inte stress för andras skull, så att säga, utan mest på grund av att jag vill vara i form för att må bra och för att ha min gamla kropp tillbaka innan vi blir gravida igen.
Dags att lära mig gilla min kropp (och fortsätta träna för hälsans skull, självklart) så att Allis lär sig älska sig själv också! Vi som föräldrar bär trots allt på ett stort ansvar när det gäller våra barn. Värderingar, moral, disciplin och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar