Tompa hade köpt hem ett färdigt set och Allis ville självklart hjälpa till.
Jag vill säga att han bara köpte det för hennes skull, men jag vet bättre än så, då jag är likadan.. Det är ju så kul att pyssla med sånt här att det är ju inte bara en barngrej!
En var jätteduktig och smakade INGENTING (vi hade faktiskt inte sagt någonting om att inte smaka utan det valde hon själv), medan den andra gick bananas och spritsade alldeles för mycket på huset och i dennes mun....
Även om det här bara är en "liten grej", pysslandet alltså, så hoppas jag verkligen att hon kommer ihåg hur mycket vi umgås.
Svårt att få till orden..
Jag menar att, vi älskar ju att göra saker med henne och vi vill ju spendera mycket familjetid med henne. Inte för att det är något föräldrar bör göra (om än jag tycker det), för att det ger statuspoäng på sociala medier eller för att vi bara gör det för hennes skull - vi gör det ju lika mycket för vår skull.
Detta gör ju oss glada, därför hoppas jag så mycket, att när hon blir äldre så känner hon att vi verkligen har umgåtts/umgås mycket som familj.
Kanske gör de oss mycket närmare som familj i framtiden, när tonåren närmar sig och massa svåra frågor och situationer dyker upp.
Och att hon vill föra det vidare till sin familj - just gemenskapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar