Han är den som kan allt, till och med att sy. Han kan väldigt mycket för att han väljer att kunna - läser sig till saker och provar om och om igen tills han fixar det.
Sådan är inte jag, jag ger upp direkt. (Snälla låt Allis ärva tompas ivrighet att lära sig nya saker)
Så då passade det väl utmärkt att han fick "starta upp" symaskinen från 60-talet som jag har fått från en mamma och kvinna jag aldrig glömmer och som nu är en ängel.
Jag har gjort om fyra stycken gardinlängder till kappor som ska passa i vardagsrummet.
Har också fortsatt med lapptäcket jag började på när Allis låg i magen. Tanken var ju självklart att hon skulle ha detta överkast i spjälsängen, men nu får det bli bebisens istället.
Startade alltså detta projekt för nästan tre år sedan och bara för att jag inte kan sy tappade jag intresset och så blev det aldrig klart..
Men nu har vi haft en tävling på jobbet där man ska uppnå vissa saker, där det bland annat i slutet stod "personliga mål". Mitt mål var att bli klart med lapptäcket innan 1 december.
Då får vi hoppas på det då..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar