Som jag skrivit tidigare trivs jag som gravid.
Älskar känslan att få bära ett barn.
Jag tycker också att jag är väldigt fin!
Trots ökad vikt, trots bristningar, åderbråck och vaggande gång.
Därför blir jag så förvånad, och ibland ledsen, när många tycks få kommentera hur man ser ut - och det med en rätt nedlåtande ton..?
Jag är ingen känslig människa, men ofta känns det som att man ska vara beredd på tråkiga kommentarer - bara för att man är gravid?
En karl sa till mig, "hur känns det att vara fet?"
Tack och lov hann tungan min med och svarade tillbaka "hur känns det att vara dum?".
Men en sådan sak. Extremt visserligen, men man behöver inte tycka att jag är fin med min mage, men behöver man ens kommentera? Eller är det det att jag lite förväntar mig få höra att jag är fin punkt slut, bara för att jag tycker det?
Allis var väldigt lugn - på ett Allis-sätt - och låg med mig på britsen när vi tillsammans lyssnade på hjärtat. Så fint..!
Bebisen lade sig nedåt i v29 och har stannat kvar där. Är nu i v.33 och jag känner helt klart att trycket nedåt är större. Har också väldigt starka sammandragningar så jag måste stanna till ofta.
Jag har också fått problem med foglossning.. Fruktansvärt vad det gör ont och värker.
Med Allis hade jag ingen foglossning, därför trodde jag naivt att jag inte skulle ha det nu heller. Tji fick jag.
I övrigt mår jag bra..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar