Som jag skrivit tidigare tycker jag hennes åsikter är väldigt intressanta och jag håller med mycket.
Hon ger egentligen inga tips på hur du som förälder får ett barn med bra självkänsla. Utan hon menar bland annat på att vår relation till varandra - föräldrar till barn - är det som avgör hur barnes självkänsla utvecklas.
Att ha respekt för alla barnets känslor. Att inte säga "du behöver inte vara ledsen, sluta gråt, var inte arg, osv". Utan istället kanske säga "jag förstår att du är ledsen, blev du arg när Kalle gjorde så?, jag vet att du älskar att gunga men nu måste vi gå", osv..
Att inte bara se barnet för vad de gjort ("oj, vad högt du hoppar") utan att man ska visa intresse kring barnet och dess intresse, så att säga ("var det kul att hoppa, kittlades det i magen, gillar du att hoppa?")
Och att vuxnas oro och ibland överdrivna hjälpsamhet inte hjälper barnet till en bättre självkänsla ("Akta nu så att du inte faller")
Att man ska våga tro på barnet!
Det är ju OTROLIGT vanligt att vuxna säger så, och därmed gör barnen osäkra.
Och där tycker jag att det blir extra intressant.
Allis är ju ett sådant barn som vill testa allt när det gäller klättring, hoppa, osv..
De flesta vuxna i hennes närhet hinner komma med kommentarer som att hon kan slå sig, falla, göra sig illa.
Medan jag och Tompa låter hon testa, och istället finns vi där om hon skulle göra sig illa. (Nu självklart låter vi inte hon göra något som faktiskt är farligt)
Allis ser ju upp till många vuxna i hennes närvaro, att jag vill ju att de också ska stärka henne.
"Självkänslan hämtar näring i relationerna", skriver Petra.
"Självkänsla är grunden för andra egenskaper som mod, självrespekt, självständighet, känslomässig trygghet, empati och respekt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar