AMEN

Precis varje kväll går jag in till Allis efter hon somnat för natten och bara tittar på henne.

Jag tittar, luktar, pussar på henne och stryker genom det tunna och jättefina håret. Och fulgråter en skvätt.

Haha. Alltså jag är rätt bra på att fulgråta och det händer ofta när det kommer till henne.

Hon är bara så himla fin. Vacker och fin, på alla sätt.

Jag känner sådan lycka mot henne och mot min familj. Men jag känner också sådan ångest. Ångest över att något ska hända henne eller att hon ska förlora oss. 

Min mor säger att det hör till föräldraskapet. 

Det är nog carpe fucking diem som gäller!