När man är upp i det så måste man bara överleva - dramatiskt kanske det låter, men icket, det handlar verkligen om överlevnad- och då hanterar man det. Sen när perioden är över märker man det sakta men säkert och vågar sen andas ut och situationen/vardagen blir mycket enklare.
Just nu är Allis tillbaka till att vakna 04.30/05.00, vilket hon gjorde ungefär ett år i sträck. Med några få undantag man inte kunde överleva på då (så tack och lov har vi morsfars som gärna sköter).
Hon kan somna sent men ändå vakna väldigt tidigt.
Nu är vi hemma under förmiddagen och ska på jobbet/förskolan 12.00. Så det finns tid för lek och mys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar