E R

Under flera dagar hade Allis varit ledsen och svår att göra nöjd. Och under de nätterna hade hon skrikit i panik och det gick inte lugna henne under några timmar.. Så på söndagen sa vi att om det inte blir bättre måste vi kontakta akuten, i och med att vårdcentralen inte var öppen.
Vi stack ned på sista marknadsdagen för att behöva vända hem direkt då hon inte alls var lycklig.
Akuten nästa. I tre timmar satt vi där tills vi fick komma till barnrummet för att sedan vänta en timma till på att läkaren skulle komma.
Vi var lur på att öroninflammationen var tillbaka, men tydligen inte.
När vi kom hem piggnade hon till, efter fyra dagar och nätter av panikskrik, och har varit tokglad sedan dess! Inga tänder, inga tecken på att det var magont.. Aja!