När jag tänker på att jag inte kommer att få ta del av denna stora och livsavgörande händelse i ditt liv blir jag självklart fruktansvärt nedstämd. Jag tänker tillbaka till då allt var bra och till då jag aldrig i hela mitt liv kunde tro att vi inte längre skulle vara vänner. Nära vänner.
Samtidigt som jag också förstått att nu är det som det är och det är bara att glömma och inte titta tillbaka.
Jag är glad över att jag har min familj. Ni får mig att glömma bekymmer och se positivt på vardagen.
Familjen betyder trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar