På väg till Dalarna passade jag på att stanna till i Sundsvall på Panduro! Gladare Linn fick man leta efter.
Två kassar senare och flera hundra kronor fattigare så fortsatte resan nedåt.
Väl i Hedemora skulle jag envisas om att gå själv hem efter en promenad med morsan. Rakt fram, sa hon.
Och rakt fram jag gick. Fast ändå tappade jag bort mig?! Om det är någon som lyckas, är det självklart jag!
Med noll självrespekt ringde jag min far direkt som kom till räddning.
Farsgubben passade inte på att skämta på min bekostnad om detta, utan istället försökte han stryka över lite lätt att jag faktiskt gått vilse. Han sa till de andra att jag bara skulle gå en extrasväng och att han tillslut hämtade mig för att han ville ha hem mig igen. Tack pappa!
Har lånat bilderna av syrran, men denna bebis-present gjorde jag åt dem.
Till lillan - fastän att jag fortfarande tror att det är en lillen - att när hon blir äldre lägga kanske en tappad tand i asken, gömda dagboksnycklar eller kanske någon kärleksdikt
Nu får denna underbara skapelse bara komma ut!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar