När jag fyllde tjugo år började jag smått längta till en förlovning, hus, och livet med sin kärlek och en egen familj. Men nu när det börjar närma sig att så småningom skaffa barn och gifta sig så skrämmer det mig..
Rykten ska man inte tro på, men när jag ser det själv blir jag riktigt besviken... Otrohet, lögner.
Är det en trend att skaffa barn med din gamla kärlek för att sedan gå bakom ryggen på varandra? Är det en enklare utväg på en tråkig vardag?
Hur kan man äventyra familjen på det sättet..
För jag som inte är i en sits där vardagen styr mig, där barnen och jobbet tar all tid, är det kanske svårt att förstå. Jag hoppas att jag väljer kärleken framför allt. Kärleken till min man, mina barn och mitt liv.
Hörde idag på radion..
När man ibland går efter en mörk gata och är mörkrädd börjar man ibland springa. Man förstärker känslan av rädsla.. Precis så ska man älska. Uppvakta, gör saker som förstärker känslan av kärlek.
Jag tackar mina underbara föräldrar, mina syskon och min alldeles egen underbara karl att ni får mig att tro på kärlen
You can close your eyes and see the picture perfect life
Inside of your mind, dreaming only of the days ahead
Wanted and wished for more than now or the days behind.. You waste your time
You can never think, You can't even stop yourself
Before the words have been spoken and you've already said
You would give everything and something for nothing
Everybody thinks you're joking..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar