Vaknade på morgonen och det var -30grader. Tog inte ens så lång promenad med Benny eftersom han verkade plågad av det kalla vädret. Efter ca 15min med honom släpper jag in honom och ska sedan köra till jobbet. Startar 140an? Nej. Startar v40n? Nej.
Det enda jag kunde göra var att gå till jobbet. Ringde och sa att jag blir en halvtimma sen. När jag går efter vägen i 30minusgrader är jag lagomt bitter. Ännu mer bitter blev jag då jag mötte flera personer som jag kände i bilar, och dom bara vinkade. Jag går inte 07.30 i -30grader för att jag gillar det..?
Förlåt.
Sen kom jag på att Benny blir själv hela dagen, och det vill jag inte. Ringde alla, men ingen kunde ta/rasta honom. Sen kom jag också på att jag måste ju gå hem igen, och då blir Benny själv ännu längre. SEN kom jag på att jag måste ju gå till mitt andra jobb - gick "delad tur"!! Jag hade gråten i halsen, hade ringt alla jag kände, fick inte upp huven på vår 40år gamla bil så att jag kunde ladda batteriet.. Så kom jag på att ringa min faster!
Hon var räddaren i nöden, är evigt tacksam! Inte nog med att hon skjutsade mig till jobbet, hon överraskade mig med geléhjärtan! Världens underbaraste Kerstin!
När jag hade jobbat klart på badet hämtade Tommy upp mig och även han gav mig en riktig överraskning! LAV YA!
ÅÅÅ, förlåt.... Va nog så att det va inte många som kände igen dig:-)..
SvaraRadera